Hej pappa!
(eller: Kärlekens innersta väsen)

Du såg det stora i det lilla.
Varje fågel var värd att beakta.
Med humor och finurlighet såg du på världen.

Du sa att man ser karaktärsdrag hos sig själv,
som gått i arv och som man kanske inte alltid gillar.
Men jag gillar och älskar dig.
Trots att vi båda pratade på och inte alltid lyssnade så bra.

Jag älskar som sagt dig,
men jag visade det inte ofta i konkreta handlingar.
Jag är övertygad om att du älskade mig,
men du hade kanske svårt att visa det i form av konkreta handlingar.

Du lär mig kärlekens innersta väsen:
- Älska mig när jag förtjänar det som minst.
Det kan vara svårt.

En annan svårighet är att älska sig själv.
Det har vi kanske tidvis haft svårt med.
Vi ser inte alltid storheten med våra liv.
Det finns egenheter som ligger och skaver.
Det så kallade normala får ge vika för det praktiska.
Det praktiska ur ens egna perspektiv.

En del säger att du var för envis, snäll och godtrogen.
En del säger att du var en ihärdig och mycket hjälpsam person.

Kärlekens innersta väsen kanske är att hjälpa och våga be om hjälp, utan direkta motkrav.
- Att se kontakten mellan människa och människa som det väsentliga.

Tjing Tjing!


Kent Lundgren


Jag och pappa på klubbholmen omkring år 1970




här visas fåglarna

Kent Lundgren
Kneippgatan 23
602 36  NORRKÖPING
Tfn +46 -(0)11-23 75 22
070 606 9876
E-post 98.lundgrenn@telia.com